1616-1679 Dutch Ludolf de Jongh Galleries Dutch painter. He was one of the most versatile Dutch painters of the 17th century, producing portraits, genre paintings of both domestic scenes and soldier life, landscapes with hunting scenes and a few historical subjects. According to Houbraken, he studied with Cornelis Saftleven in Rotterdam, Anthonie Palamedesz. in Delft, and Jan van Bijlert in Utrecht. In 1635 he went to France, where he stayed for seven years. His earliest known paintings are portraits and genre subjects that date from after his return to Rotterdam in about 1642 and strongly reflect the style of Palamedesz.'s work. The genre subjects and numerous hunting scenes (e.g. Riders before an Inn; Geneva, Mus. A. & Hist.) painted shortly before the 1650s show the influence of van Bijlert and other Utrecht painters, especially Jacob Duck and Dirck Stoop.  Related Paintings of Ludolf de Jongh :. | Interieur mit Figuren | Woman Receiving a Letter | Hunters and Dogs | Hunting Party in the Courtyard of a Country House | Messenger Reading to a Group in a Tavern |
Related Artists:
Henri Regnault
Paris 1843 - Buzenval 1871. French Academic Painter, 1843-1871. Studied under Alexandre Cabanel. Specializes in Orientalism. Painter, son of Victor Regnault. He showed exceptional abilities as a draughtsman from an early age. After a traditional classical education he was sent in 1860 to the Ecole des Beaux-Arts, Paris, where he studied with Louis Lamothe (1822-69) and Alexandre Cabanel. In 1866 he won the Prix de Rome competition with Thetis Giving the Weapons of Vulcan to Achilles (Paris, Ecole N. Sup. B.-A.). In Italy he began several other ambitious history paintings, including Automedon Taming the Horses of Achilles
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .
Giovanni Battista Crespi
Giovanni Battista Crespi (23 December 1573 - 23 October 1632), called Il Cerano, was an Italian painter, sculptor, and architect. He was born in Romagnano Sesia, the son of a painter, Raffaele Crespi, and moved to Cerano with his family some years later. In 1591 he is known to have been living in Milan. True to the Counter-Reformation piety zealously expressed in Milanese art of his time, his paintings focus on mysteries and mystical episodes in saintly life. The crowded canvases and the angles recall Mannerism, but his paintings show an emotion that evokes common sentiments in Baroque art. Along with other artists, he completed a series of paintings (Quadroni of St. Charles) of the life of St. Charles Borromeo[1] for the Duomo of Milan, an altarpiece with the Baptism of St. Augustine for San Marco (Milan), and a Mass of St. Gregory for the Basilica of San Vittore in Varese (1615-17). Also see the nightmarish, St. Gregory Delivers the Soul of a Monk (1617), also in San Vittore.